...Och så tänds lamporna för den sista akten...
Sista kapitlet skrivs inte än. Som författare (och Zlatan är sitt eget livs författare) äger man rätten att själv sätta punkt...
Jag vägrar köpa att detta är sista sidan som virvlar i den typiskt svenska sommarbrisen. Ska detta bli den store Zlatans avsked till det svenska landslaget? Detta? Noll avslut på mål? Ännu en fiaskoturnering? Ska han stanna vid att vara killen som gör snygga mål i meningslösa träningsmatcher (ja, jag försöker förtränga målet mot Itailien 2004)...
Han är en legend på indivduell nivå men som bärare av ett kollektiv och som lagkapten för ett landslag är han varken kung eller legend.
Så vad återstår nu? En böjd nacke och ut med händerna? En offsidelöpning och sura grimaser? En sur blinkning?
Frågan nu är om Zlatan själv väljer att skriva det sista kapitlet eller om hans kritiker och fiender får sista ordet.
Detta skulle bli hans EM. Det var här och nu han skulle bära landslaget. Visst hade vi lärt oss mycket sedan 2012? Visst skulle det väl gå att samordna typisk svensk kollektvism med otypisk svensk superglans?
Det är inte bara vi som skriver om honom som verkligen trodde på det där. Det är Zlatan själv. Det är inte bara alla tappra, fantastiska, tålmodiga svenska fans som iskallt räknat med att den store skulle bära sitt land i detta mästerskap. Det är han själv också. Det är viktigt att påpeka det.
Men det vackra i den här sagan är att de sista sidorna inte är skriva än. Vi vet att sagan tar slut. Alla böcker, även de bästa, även de böcker som förändrar ditt liv, tar slut en dag. Men här är både sagan och författaren själv den samme...
Zlatan styr. Zlatan regerar. Han har sagt det, han har bevisat det i tusen klubblag vid tusen olika tillfällen.
Nu har chansen att själv formulera också det sista kapitlet som svensk lagkapten. Det är som om han regisserat hela den här föreställningen själv. Två rätt usla akter, paus däremellan, förvirrade, förbryllade åskådare, en skeptisk publik som suckar tungt ute i foajen mellan akterna, som undrar vad som hänt med den störste av de stora...
Och så tillkännagivandet att denna turne´är den sista. Lite KENT över det, rätt mycket Ulf Lundell också, som kört den sista turne´n sjuttio gånger vid det här laget...Och jag älskar Lundell.
Och så tänds lamporna för den tredje och sista akten... Publiken sitter där den ska. Skeptisk, närmast fientligt inställd. Alla vet att det är sista akten. Alla vet också att det är i den sista akten som hjälten antingen dör eller vinner hela kungariket.
Det är den tredje akten nu, Zlatan. Du har själv beställt pärmarna till den här sagan. Boken ska färdigställas. Förutom den första meningen i en roman är det den sista författaren har som mest ångest över...
Den gulbå boken du skrivit så vackert i under så många år tar strax slut. Men inte ännu va? Fattar du hur många som sitter och hoppas att det inte ska ta slut än..
Sista sidan fladdrar i brisen.
Låt oss hoppas att det dröjer ett tag innan vi är där...
