CURVA BIRRO

Passionerat, subjektivt, poetiskt och välskrivet. Marcus Birro skriver om EM i fotboll. Prisbelönad, omstridd men alltid med tusen ton kärlek till fotbollen.

Jag vet varför Zlatan är så lycklig just nu.

Publicerad 2016-05-31 16:28:00 i Allmänt,

- Vill du veta vilka som vinner EM, frågar baristan bakom disken inne på Cafe´dello Sport vid Hornstull i Stockholm...
 
Jag dricker min dubbelespresso och sneglar på honom.
 
- Så klart jag villl, svarar jag.
-Polen, svarar baristan och ler...
 
Det blir helt tyst. Verkligen på allvar helt tyst...
Jag letar efter något att säga. Kaffemaskinen fräser och baristan ser ut som en man som just vunnit 2,1 miljoner på Lotto.
 
- Kom ihåg var du hörde det först.
- Vadå Polen, utbrister jag. Jag trodde du var italienare...
-Jag är från Polen.
- Det förklarar varför du tror Polen vinner.
- De har bästa laget...
 
Jag vet inte som chockar min kaffestund mest, att stadens bästa barista inte är från Italien, eller att karln på riktigt tror att Polen vinner EM.
 
Jag intar ett fönsterbord (under en affisch med Gli Azzurri från 1982) och tänker på Zlatan. Jag brukar inte tänka så ofta på den gode Ibrahimovic. När han spelade i Milan tänkte jag mycket på honom... När han spelade i Inter också och när han 2004 spelade för Juventus bodde jag i Italien och tänkte på honom nästan hela tiden...
 
Men jag tror jag vet varför han är så lycklig. Karln är ju hela turneringens största stjärna.
 
Ja, Portugal har en viss Christiano och Italien har...Öh...Buffon...Men ingen annan är i närheten av Zlatans stjärnstatus. Han är nummer 1. Dessutom spelas EM i hans Frankrike och det är som om det vore Z själv som skissat på dramturgin.... Sverige spelar sin första match på Zlatans hemmaarena i Paris...
 
Hur overkligt rätt och vackert känns inte det! Som om det vore ett dataspel skapat av honom själv...
 
Och vi vet att är det något som triggar den gode Z så är det att vara nummer 1. Han älskar den utmaningen. Han älskar den där upplysta scenen. (Det är för övrigt därför han trivdes så bra i Italien... Det är ett land som älskar människor som älskar strålkastarljuset...)
 
Han är i sitt livs form. Han är i harmoni, i balans och han kan helt på egen hand göra för Sverige i sommar vad Diego Maradona gjorde i VM för sitt Argentina 1986, nämligen vinna allting.
 
I EM för fyra år sedan var Zlatan en stjärna bland många andra, spanska, italienska, tyska. Nu är han i särklass turneringens största stjärna.
 
Han älskar det. Sverige älskar det.
Därför borde också du älska det.
 
Jag dricker upp min kaffe och ger mig ut på min löprunda. Det är varmt. Förutom att tänka på Zlatan kan jag inte låta bli att tänka på Polen också...
 
Zlatan skulle rulla upp Polen i ett korvbröd och bre senap på. 
 
Polen vinner aldrig EM.
 
Och tänka sig att stadens bästa barista inte är från Italien...
 
 

Nu åker vi. Du är hedersgästen.

Publicerad 2016-05-30 09:42:00 i Allmänt,

 
 
 

Det går inte att vara objektiv, balanserad och subtil i kärlek. 

De som säger det ljuger. 

Egentligen är det inte svårare än så.

 Författaren Roberto Saviano (känd för bland annat boken Gomorra) skriver: "Neutralitet och objektiv distans är förhållningssätt jag aldrig lyckats praktisera.”

 Jag håller med. Vissa saker blir bättre utan objektiv distans. 

Jag går längre; vissa saker är det omöjligt att förhålla sig objektiv och neutral till. Du har ett ansvar mot dig själv att välja sida, att brinna för det du gör. 

 När man älskar är man en dummare än en krockskadad gås. Ändå hoppas jag vid Gud att du faktiskt älskar. En kvinna, dina barn, en man, din trädgård, din bil, din samling med tennsoldater, Kent eller din blinda gamla katt. ..

För lever du ditt liv utan kärlek flimrar det bara förbi, som en radio du aldrig hittar någon kanal på. 

 Allt flimrar. Allt suddas ut. Ingenting betyder något.

 Tro mig. Om någon vecka fyller jag 44 år. Jag hajar ingenting av vad det hela går ut på. Jag har några bra grejer bakom mig, böckerna jag givit ut, barnen jag fått, en del priser och utmärkelser jag blivit tilldelad, men jag begriper exakt lika lite om allting idag som jag gjorde när jag var fjorton, tjugofem eller trettiotre. 

Men jag älskar! Det gör mig verkligen inte unik men det gör mig sårbar och levande. Det är vad livet handlar om, att känna hur de där trådarna som löper ut från våra hjärtan rister och frustar när de kopplas samman med något större, något värdigare, något utanför oss själva.

 Kärleken till fotbollen är en grundlag i mitt liv. Ända sedan jag slirade omkring på en uselt kritad grusplan i Angered i Marieholms vackert röda tröjor och ända sedan jag kröp in i baksätet på vår gula Golf för att rulla in mot stan och stenöknen Nya Ullevi för att se Örgryte möta Saab inför tretusen tappra själar, och ända sedan Marco Tardelli skickade in 2-0 mot Västtyskland i VM-finalen 1982 och gjorde Italien till världsmästare så har jag älskat fotbollen.

 Den kärleken har väldigt sällan varit besvarad. Jag gjorde några bra matcher som pojkspelare och 2006 vann Italien VM igen, men där emellan… Herregud det är tusen gläntor av perverst lidande. Det är straffar och meningslösa fyllor på Italienska Föreningen i Göteborg, det är sönderslagna lägenheter och relationer, sönderrivna flaggor och matchtröjor och det är en ocean av salta tårar.

 Och det är återkommande mardrömmar om Anders Frisk från Mölndal… Domaren som i EM-finalen 2000 lade till en evighet och tillätt Frankrike att vända och vinna den finalen…

 Men samtidigt… Sex år senare. Semifinal mot Tyskland, i Tyskland. Del Piero spelas fri av Gilardino. Han kommer fri på exakt samma sätt som han gjorde i finalen 2000. Den gången stod det också 1-0 till Italien… Den gången missade han. Men nu, sex år senare, missar han inte. Han sätter den. Pang i krysset. 

 Få andra konstformer tillåter den sortens revansch, den sagolika dramaturgin. Också därför älskar jag fotbollen.

Man får en chans till. Man är alltid värd den chansen.

 Och jag har inget val. Det är vad det hela handlar om. Jag har inget val. Kärleken går före, är starkare, vinner alltid. Jag kan inte sätta mig på en träpall i ett surt hörn och bestämma mig för att inte älska. Kärleken fungerar inte så. Den är starkare än så. Den äger mig.

 Jag är i många stycken en rätt sorglig figur. Jag hasar runt på Södermalm i mina solglasögon och lyssnar på The Mission och ser på allting som sker som genom glas. Jag är så usel på så mycket. Men jag kan skriva. Kärleken till skrivandet är tillsammans med kärleken till fotbollen en av få nyanser som jag älskar att se spela i mina azurblå ögon varje morgon när mitt allt tröttare ansikte möter den skoningslösa spegeln.

 Så när jag får kombinera dessa två kärlekar, skrivandet och fotboll, är jag faktiskt på gränsen till så lycklig som jag kan vara.

 Så jag hoppas att du vill hänga med mig här på Nyheter24. Det blir nya blogginlägg varje dag och under EM blir det även en daglig tv-show med samma namn, Curva Birro.

 Det blir garanterat subjektivt, garanterat på riktigt. Jag älskar känslor som är på riktigt. Jag älskar när det sjuder och sjunger i kroppen. Jag älskar att jag fortfarande är sårbar nog att sätta allting på spel. 

Jag älskar den här sporten och allt den gör med mig.

 Nu åker vi. 

Du är hedersgästen.

 

 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela