CURVA BIRRO

Passionerat, subjektivt, poetiskt och välskrivet. Marcus Birro skriver om EM i fotboll. Prisbelönad, omstridd men alltid med tusen ton kärlek till fotbollen.

Mindre snack, bättre spel, Zlatan...

Publicerad 2016-06-18 18:33:00 i Allmänt,

 
 
 
 
Det är väldigt mycket snack från de svenska spelarna...
 
Zlatan snackar om att skicka folk till sjukhus och Ekdal kör en annan sorts vals rörande Chillini... Den gode (nåja) Giorgio svarar väl som bäst på planen. Inte ett insläppt mål på två matcher. Inte ett enda skott, inte en enda nick, inte en enda halvchans emot sig mot Sverige...
 
Så svarar man alltid som bäst på snacket.
Jag har själv fått lära mig den hårda vägen att det alltid, alltid, alltid är bättre att svara genom att borra ner skallen och fortsätta med det man är bra på.
 
Om skitsnacket når nya höjder,  fortsätt skriv. Om alla står i kö för att garva pch spotta dig i ansiktet, fortsätt skriv. Om folk hånler och tror att du är någon du inte är, fortsätt skriv.
 
Fortsätt. Alltid!
Ge dig aldrig.
 
Och Sverige då? Hade kanske varit något mer smakfullt om de spelat lika bra som de snackar... 
 
Det är obegripligt hur man inte lyckas skapa en enda målchans på två hela matcher... Att man slår någon form av rekord genom att inte ens ordna ett enda avslut mot mål..
 
Efter Sverige-Danmark 2-2 2004 fylldes min mobiltelefon av hat och hån som mest liknande ett avträde eller ett dike på indiska landsbygden...
 
Det märkliga i sammanhanget var att jag inte överhuvudtaget var en så kallad offentlig person på den tiden. Jag skrev mina böcker och hade gjort några turneér men mer än så var det inte.
 
Men ändå...Skadeglädjen över att det var just Italien som åkte ut på det där sättet kände inga gränser....
 
Jag blev hotad och hatad som om jag legat med någons fru på en strand i Rimini och nu blivit ertappad och satt på en pall med sju fulla dansande svenskar med kniv i händerna, omkring mig...
 
Det var samma sak 2002. Jag stod intryckt i ett förskräckt, rött hörn på en Danmarksfärja när Sydkorea (med god hjälp av Fifa och domare Moreno) nickade ut Italien ur VM...
 
Skadeglädjen tog sig rent fysiska former. Folk spottade, frustade, skrek, skrattade, stampade och bara stod och svajade av glädje över att Italien åkte ut... Jag var helt fascinerad. Vuxna män som ställde sig framför mig och bara skrek mig rakt ut i ansiktet, arga, upprörda, röda i ansiktet, hämdlystna, förvandlade...
 
Som om JAG hade gjort dem något. Som om Italien som nation förelämplat dem på något sätt. Jag avskyr det där vulgära, ociviliserade sättet att bli så arg utan att man vet varför. När ilskan blir primitiv känns det som om hela vårt land blir primitivt, som om vi aldrig kom längre än att krypa omkring och banka varandra i huvudet med benknotor...
 
Det är något med Italien som väcker känslor. Det blir personligt väldigt fort. 
 
Det var verkligen ingen bra fotbollsmatch igår. Varken från Sverige eller Italien. Men Eder visade prov på ren genialitet när han drog ifrån fyra, fem svenska spelare och stänkte 1-0 två minuter från slutet. 
 
Efter Belgiens 3-0 nyss mot Irland står det klart att Italien vinner grupp E och för Sverige återstår att försöka besegra Belgien för att ta sig vidare. Vilket alls inte är en omöjlighet.
 
Det var en väldigt skön känsla att glida runt nere i ett regnigt city i sin italienska landslagströja. Inte för att håna. Inte för att pilla i öppna sår. Inte för att vara dryg. 
 
Men för stoltheten över att vara medborgare i ett av världens vackraste länder. Ett land som har en synnerligen sällsynt förmåga att resa sig precis när alla trott att de försvunnit för gott.
 
Jag är stolt och glad. Inte över att Sverige fick stryk utan för att Italien vann. Det är en väldig skillnad.
 
På onsdag hoppas jagt innerligt att Sverige slår Belgien och gör Italien sällskap vidare från gruppen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela