En krigares själ är vacker eftersom den är sårbar.
Jag är en idiot som tar allt personligt. När Italien får stryk är det jag som får stryk. Men när Italien vinner är det jag som vinner.
Det är säkert inte på riktigt men det är så det känns. Och eftersom det är så det känns, är det på riktigt...
Italien har slagit ut Spanien och fjärilen på den kärnkraftsängen är att Italien aldrig gav Spanien en chans. Man var bättre på i stort sett alla fronter. Det är inte bara ATT man vann mot Spanien med 2-0, utan lika mycket HUR man vann mot Spanien med 2-0…
Dagen efter…Vaknar tidigt för att sända ett extrainsatt Curva Birro TV om Island och Italiens matcher. Mår förträffligt bra.
En känsla snarlik den man erfar när man är kär. Man vaknar lycklig, som i rus. I hjärtat står alla fönster på glänt mot en strålande sol. Himlen som ett azurblått valv.
Kärleken är tätt bunden till sitt föremål.
Kärleken till ett landslag är kärleken till det förflutna, till hela ens liv. Det är därför som kraften i kärleken inte avtar med åren. Vi får mer och mer att minnas, mer och mer att älska.
När jag tänker på Italien tänker jag på mina släktingar, min fars rofyllda och vackra ansikte när vi rullade över gränsen från Österrike. Jag minns vänligheten som visades oss överallt, de vackra husen, sandstränderna, broarna, städerna, byarna, majsfälten…Jag minns de ställda cyklarna, de märka ögonen, eldflugorna över grusstigarna, flickorna i sitt svarta hår, hettan mitt på dagen, citronglassen på bänken under trädens skugga…
Eftersom jag mesta tiden av livet har bott i Sverige blev Italien en sorts hägring. Ibland skingrades dimmorna och Italien stod fram tydligare än någonsin.
Då representerar Italien alla tusen vägar jag aldrig gick. Då blir Gli Azzurri som ett syskon, en del av oss. De vinner för alla underbara och värdiga stunder i Rom vi haft, för språket, maten, de ljumma nätterna i Siena, de galna nätterna i Lucca, de vinner för varje meter av guldfärgad sand mellan tårna längs vattenbrynet i Grado. Amalfi, Sicilien och Sara Di Bella där, Cinque Terre, Napoli, Milano, Bologna, Verona och Torino.
Italien representerar Venedig inte minst, mina vänner och släktingar där.
Italien är inte ett lag vilket som helst. Det är en del av mig.
En krigares själ är alltid vacker för att den är sårbar. Lever man nära sagorna och döden så kan man en del om livet. Fråga Italien. Fråga Island. De vet vad de vill säga att skriva sagan med sina egna liv.
