CURVA BIRRO

 

Ena dagen sol och högsommar, andra dagen droppar regnvatten från de upphänga strumporna och man känner för att glida in under filten i soffan och lyssna på The Cure...

 

Igår var det premiär på CURVA BIRRO TV. Det kändes bra. Studion är fantastisk, tonen och anslaget känns rätt, och snacket flöt fint. För egen del ställer jag sjukt höga krav på mig själv så det finns väldigt mycket som kan bli bättre men jag älskar formatet, tonen, ledigheten, humorn, glimten i ögat. Ja, fotboll är livsviktigt. Ja, fotboll är på allvar. Men ibland måste man också få garva åt att man tar sig själv och det man älskar, på allvar...

 

Jag tror det var Sladjan O som första gången såg till att jag satt i tv och snackade fotboll. Det måste ha varit runt 2006, när den gode Sladjan (som jag känt sedan 90-talet när vi började på Sveriges Radio ihop) själv satt med som expert i SVT under det sagolika VM som spelades 2006...

 

Jag gick en tågbiljett och hamnade på Östermalm i Stockholm och någonstans nere i Svenska Fans lokaler där vi skulle snacka Öis om jag minns rätt.

 

Senare den vinter, i skarven 2006/2007 visade SVT en värdelös krönika rörande VM i Tyskland. Det Italien-hat som kräktes upp den gången fick mig att (som vi sade när jag var ung:) "fatta pennan" och då började jag skriva om italiensk fotboll på SF.

 

Därefter ringde David Fjäll från Eurotalk där jag satt med i stort varenda måndag och någon gång i den vevan ringde Canal Plus och frågade om jag kunde medverka under deras så kallade Supersöndagar. 

 

2008 var jag på plats i Schweiz och Österrike och gjorde inslag för Fan-tv och medverkade även i TV4 under Italiens historiska uttåg mot Spanien på straffar. Jag minns att jag var så nervös att jag blödde näsblod på Magnus Hedmans jacka som jag fått låna kvällen till ära...

 

2011 startade jag tillsammans med bland andra Jesper Hussfelt Club Calcio i TV4.

 

Jag har ingen utbildning för något av detta. Jag kan egentligen inte mer om fotboll än någon annan. Jag har däremot elden, som är ett annat ord för passion. Jag älskar fotboll. Jag älskar italiensk fotboll och Italien ännu lite mer. Och jag kan skriva. Jag skriver sjukt bra när jag är som bäst. Jag kan snacka i tv. Jag är dessutom, och den här biten av kakan är det många som väjer för, jag är beredd att arbeta stenhårt för att få göra det jag är bra på. Jag ger mig aldrig. Jag låter aldrig elden falna. 

 

Jag har heller ingen överdriven respekt för mediet tv. Jag snackar på samma sätt i tv eller i radio som jag snackar med någn jag möter på bussen. Jag försöker att inte förställa mig. Jag försöker att inte göra mig märkvärdigare än jag är.

 

De värsta sortens människor jag stött på i den här branschen är människor som tror att de är bättre än andra för att de står i sponsrade kostymer och snackar fotboll i tv. Varifrån kommer den vanföreställningen? Människor som tjänar bra, och får arbeta med det de älsakr men ser ner på andra, som snackare skit om kollegor bakom ryggen, som är beredda att sälja sin morsa för en hundring för att få sitt flottiga leende projicerat på en tv-skärm...

 

Jag fattar det inte.

 

Kanske behöver man komma underifrån, ha gjort en hastig resa mot toppen, och sedan delvis halkat tillbaka igen, för att på allvar förstå vad det innerst inne handlar om. Andra människor! Publiken! De som tittar eller läser.

 

Alla priser jag vunnit har varit sådana fär tittare eller läsare själva fått rösta. Som Guldskölden, priset till Sveirges bästa sportjournalister.

 

Jag har inte särskilt många förtjänster. Men jag är den jag är. På gott och ont. Jag är inte beredd att kompromissa med det enda jag har, min talang att uttrycka mig.

 

Med det skrivet är det en stor ära och en stor glädje för mig att få chansen att skriva den här bloggen under EM och att få sända Curva Birro TV.

 

Jag är där jag vill vara. Jag har gjort varvet runt. Jag började som en punkorkester på egen hand som älskade att ställa elgitarren mot förstärakren och vräka omkull mickstativet... Sedan hamnade jag på de stora scenerna med de stora pojkarna och flickorna och tappade fotfästet... 
Nu är jag tillbaka i källarlokalerna och kan svetten från publiken när de trycker mot kravalllstaketet...

 

Om ni fattar liknelsen...

 

Det är något mindre allting, jag är något fattigare, men jag älskar att vara här. Jag älskar att känna det stampade jordgolvet under fötterna. Jag älskar att bygga något från grunden, att slå underifrån...

 

Hoppas ni vill hänga med mig under EM. Missa inte att gå in på Nyheter24 och kolla på premiären av Curva Birro TV.