CURVA BIRRO

 

 

 

 

 

Jag har alltid älskat vildhjärnorna, galningarna, genierna... Människor som knappt går att ha i möblerade rum är mina syskon.

 

En gång i tiden sjöng jag i ett rockband som hette The Christer Petterssons...

 

Jag älskade Christer Pettersson. Det var något med hans mediala framtoning som talade rakt in i mig. Det var något med hans desperata varsamhet, hans iskalla briljans och knivskarpa intellekt, som trots att han massakerade allt det där i sprit, våld och droger, så lyckades han blixtra till ibland under någon av de där briljanta intervjuerna han gav till Robert Aschberg på nittiotalet...

 

Och jag älskar Marco Materazzi...

 

Det finns inget videoklipp som kan få mig att gråta så som när Marco Materazzi kramar Mourinho nere i garaget efter att Inter vunnit Champions League 2010. Mourinho är på väg att köra därifrån men tvärnitar, hoppar av och...resten är nutidshistoria, magi och kärlek på högsta nivå...

 

Italiens sista gruppspelsmatch mot Tjeckien i VM 2006 såg jag på ett torg i Venedig. Världens vackraste Alessandro Nesta gick sönder och tvingades byta. Italien behövde vinna för att slippa Brasilien och istället få Australien i åttondelen. 

 

Istället för eleganten Nesta kommer Marco Materazzi in...

 

Det är som att byta Natalie Portman mot ett uppgrävt gammalt lik. Det är som att byta ut Joakim Thåström mot bronsmedaljören i fjorårets Idol... Det är som att...Ja, ni fattar...

 

Hela torget ställer sig unisont upp och buar ut honom när han avmätt joggar in på planen.

 

Vad är det första karln gör sedan?

 

Han går upp och nickar in en hörna och ger Italien ledningen med 1-0.

 

Där och då vänder hela hans liv.

 

Fram tills dess hade han varit en brutal gangster, en fotbollens rännstensunge, en galen man med tatueringar som brukade ta fart från den egna mållinjen för att svepa undan benen på folk vid mittplan. 

 

Men där och då vänder hans liv. i finalen mot Frankrike är han kvällens stjärna. Han orsakar straffen som Frankrike tar ledningen på, ordnar själv den livsviktiga kvitteringen, blir överfallen av hela världens kelgris Z. Zidane och sätter som lök på laxen en av straffarna och kan titulera sig världsmätare i fotboll.

 

Fattar ni hur stort det är?

 

C. Ronaldo har aldrig varit världsmästare. Inte Messi heller. Inte Neymar, Inte Zlatan.

 

Men Marco Materazzi har vunnit VM. Och ligan. Och Champions League.

 

Det är så storslaget och så vackert.

 

Han ger en hopp om livet, den gode Marco... 

 

Det har funnits många gånger i mitt liv när jag känt mig som Marco Materrazzi när han dunkade in sin straff i finalen 2006 och helt iskallt gör en gest med handen vid örat mot busvisslingarna...

 

De når honom inte. De kom aldrig åt honom. De försökte. Gud vet att de försökte. Men han stod pall för det. Han stod pall för allting.

Han vann. Han vann allting. Han vann hela världen och han vann tillbaka tron och drömmen om att det aldrig är kört, aldrig kört för en enda av oss...