CURVA BIRRO

Passionerat, subjektivt, poetiskt och välskrivet. Marcus Birro skriver om EM i fotboll. Prisbelönad, omstridd men alltid med tusen ton kärlek till fotbollen.

Man är många när man vinner, alltid ensam när man förlorar...

Publicerad 2016-07-03 15:41:05 i Allmänt,

Och natten är en eld…

En vit, tysk, sprakande eld…

Det fanns en tid när jag flydde från allt som gjorde ont.

Det var enkelt. En skvätt Grappa i kaffet, en värdelöst kyld starkcider, ett glas rödvin eller två och det fanns inte en snöbollschans i helvetet att jag skulle råka ut för något som gjorde ont. 

Men sorgen sjunger sina sånger ändå. De hittar in. De nynnar sig själva. Det går inte att fly från någonting. 

Vaknar som i bakrus. De första sekunderna som honung över en kvinnokropp. Solen till och med som hittat fram mellan gardinen och väggen. Och så bakslaget direkt på det!
Kräksmaken på tungan. Förlusten. Straffdramat. De tre matchbollarna som Buffon inte lyckades parera. 

Vägen till kaffekokaren är tiotusen mil. Mobilen ringer. Jag svarar inte. 

De italienska landslagströjorna blommar som medelhav runt om i hela lägenheten. Barnen är vakna och sitter i soffan. De är vackrast på jorden. Michaela stannade kvar en stund igår efter matchen, hon sade inte så mycket, satt bredvid mig bara, höll min hand, höll mig, vaggade mitt blödande hjärta, fanns där. Jag älskar henne verkligen så väldigt mycket och jag inser också hur länge jag har levt ensam fast jag inte varit det… Så här ska kärlek vara, att våga utelämna sig fullständigt är vackert. Det är läskigt men det är framförallt vackert…

Jag tar en dusch, tvättar förlusten ur håret. Jag tar en promenad genom stan. Alla ser normala ut. Under förmiddagen känns det som om EM packat ihop sig för gott, och gått hem, som svartjobbare efter lunch. Staketet är inte målat, liksom. Man står där vid sin brevlåda och undrar vad det var som hände…

Men låt oss försöka se med detta med en gnutta perspektiv. Ingen snackade om Italien inför EM. Innan den 10 juni var det ingen som överhuvudtaget trodde på Italien. Antonio Conte samlade ett lag i Coverciano och växlade in ett stjärnfritt kollektiv till hjältar som slog Belgien, Spanien och skakade de regerande världsmästarna i grunden.

Italien har tillsammans med Island och Wales visat prov på det största hjärtat i hela turneringen och det är onekligen värt något det också.

Man är många när man vinner; alltid ensam när man förlorar. 

En stor människa definieras alltid av hur man bemöter en förlust, ett nederlag. Man ser sina medmänniskor i ögonen. Man trycker deras hand. Man går rak i ryggen. Man tar sig tid för sina medmänniskor. 

Jag är verkligen ingen stor människa men ibland lyckas jag härma en stor människa och ibland är det gott nog…

Jag har vikt ihop mina många italienska tröjor, flaggor och den fantastiskt vackra jackan. 
De är som goda spöken, som krafter att försvara, de där tröjorna. 
De ska få vila ett tag. 
Jag också. 
Jag är väldigt trött. Mina rörelser är långsamma. Jag är äldre, men fortfarande ett barn. 

Men jag har något varmt och spinnande nära hjärtat, som en katt har det rullat ihop sig på sin pläd där på sängkanten. 

Det surrar och skälver i hjärtats mitt. 
Tack för att ni läser. 
Det är ni som är surret. 

Så tack Italien för att ni gjorde mig stolt och värdig. Tack för att ni gjorde vad ingen trodde ni skulle orka eller kunna göra. Tack för att ni stred för landet, för historien, för tröjan, för landet, för alla oss halv och helitalienare eller vanliga svennar som förälskat oss i det vackraste landet på jorden…

Idag på tunnelbanan hörde jag en flicka, hon var kanske tolv eller tretton år, hon hade en Islands-tröja på sig och hon sade till sin mamma:
-Du har en vacker ängel på din ena axel, mamma.
- Oj, då, svarade mamma. Vad fint... Men vet du att man brukar ha en djävul på den andra då?

Flickan funderade ett tag på det men sade sedan utan minsta tvekan:
- Den andra axeln bryr vi oss inte om mamma....Inte idag..

 

 

Kommentarer

Postat av: Sandro

Publicerad 2016-07-06 10:26:53

Trist att man hittar din curva Birro nu när EM är över för oss. Jag lider med dig, vi är väldigt lika när det kommer till mycket. Kram Sandro

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela