CURVA BIRRO

Passionerat, subjektivt, poetiskt och välskrivet. Marcus Birro skriver om EM i fotboll. Prisbelönad, omstridd men alltid med tusen ton kärlek till fotbollen.

Jag saknar Balotelli

Publicerad 2016-06-10 19:08:37 i Allmänt,

 

Ikväll drar det igång. EM. Sommarens i särklass största sporthändelse. OS är OS men det finns få saker som kan jämföras med det två stora mästerskapen i fotboll; EM och VM.

 

För en del av oss blir de där mästerskapen och hur det går med landslagen vi älskar, hållpunkter genom livet. Själv räknar jag mitt liv efter hur det har gått för Italien i mästerskapen. Det handlar mest om lidande... Och om det talade jag i dagens CURVA BIRRO TV på Nyheter24.

Missa inte det avsnittet...

Just ikväll, när vi går in i turneringen som är full av fantastiska spelare och personligheter är det ändå en jag saknar...

En man som inte är som alla andra...Men kanske just därför är friskare än oss allihiop. Trots att vi älskar att kalla honom galning.

Vi låter vårt psyke styra oss. Vi låter även till stora delar vårt psyke begränsa oss. Alla vet att vi är kapabla till mer än vi tror. Men vi väljer allt för ofta den enkla, lätta vägen.

Till stora delar lever vi i en tid som älskar de enkla vägarna. Ingenting får ta emot. Det är minsta motståndets lag som gäller. Rent andligt har vi blivit extremt barskrapade. Vi tror vi ska få behålla vår andliga och själsliga balans utan att det kostar något.

På det sättet blir Travguiden månadens litterära uppoffring. Vi ser Idol fast vi avskyr det. Vi låter underhållningen sippra genom vårt system, som grönt frätande blod.

Samma sak med den lilla gnistrande stjärnan som vi döpt till själen. Om vi bara fyller den med ytlig och vulgär underhållning kommer den sucka belåtet men lämna dig tom och förvirrad.

Människans psyke är mer fenomenalt än vi vågar erkänna.

En man som fått sitt psyke analyserat tämligen brutalt är Mario Balotelli.

Hans oförutsedda galenskaper har förvirrat och förfärat folk.

Där en del ser en galning ser jag ett geni.

Det har väldigt lite med vad jag tycker eller inte tycker om saken. Det är ett konstant fakta. Balotelli är ingen galning, eller ens en vildhjärna. Balotelli är en man med en mission, en myt som blivit en realitet.

Jag älskade honom inte 2014 när han satt och svor på bänken efter ännu en värdelös insats i landslaget men jag högaktar honom alltid för vad han gjorde mot Tyskland i semifinalen i EM 2012 och för att han alltid, alltid, alltid tvingar mig att FÖRHÅLLA mig till honom. Jag älskar sådant. Jag älskar sådana människor. De är obekväma, de är undantagsvarelser, de är inte som oss andra.

Jag är en av dem.

En del människor följer inte andras vägar. En del av oss går inte i andras fotspår. De går först. Andra följer dem, aldrig tvärtom. Sådana människor utmanar oss andra eftersom vi blir förbryllade när en människa kräver sin egen rätt och skapar sin egen sanning.

Det är vad Mario gör.

Bara ett geni skapar på allvar sin egen historia. Bara ett geni låter aldrig negativa omständigheter i det förflutna  påverka framtiden.

Mario Balotelli är alltså inte ett dugg galen.

Han är friskare än de flesta av oss.

Jag saknar honom i detta mästerskap... Jag hoppas han ger sig själv chansen att slå ut igen och bli den vildsinta, oerhörda urkraft han var menad att vara...

Räkna aldrig ut en urkraft...

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela