Forza Svezia!
- Den här ska du ha med dig till Sverige, sade min farmor till min far när han stod i begrepp att hoppa på tåget som skulle ta honom till Sverige och drömmarna om en bättre framtid....
Sedan ställde hon ner en stor transistorradio på perrongen.
- Så du kan lyssna på italiensk musik i Sverige, förklarade hon.
Hon trodde att man behövde ha en italiensk radio med sig för det ändamålet...
Min farsa kom hit i mitten av sextiotalet, bodde i baracker i Gamlestan i Göteborg och jagade rödvin, blondiner, olivolja och vitlök.
Inte alltid i den ordningen.
Men framförallt byggde han upp det här landet. Tillsammans med svenskar, jugoslaver, finnar, ungrare och andra byggde han det här landet starkt och stolt.
Med sig till Sverige tog han kärlekent till fotbollen. (Transistorradion "glömdes" på en perrong i Tyskland).
Eftersom han blev Öisare (efter att ha gått och sett en match var med IFK, Gais och Öis) så kan man väl lugnt säga att den kärleken inte alltid varit besvarad men under alla år här hart han ändå fått vara med om att via en annan radio på Sahlgrenska Sjukhuset, när han arbetade som vaktmästare där, höra Italien besgera Tyskland i en klassisk semifinal 1970, se Italien vinna guld 1982, gå till final 1994, EM-final 2000 och sedan vinna VM igen 2006.
Numera är han en välsignat progressiv farfar som myser i sitt kollektiv i Göteborg och lagar världens godaste mat och ljuger när jag frågar om han är nervös:
- Inte alls Marcus...
- Men jag hör ju att du röker, du röker ju bara när du är nervös..
- Det går som det går. Jag slutade vara nervös mot Tyskland 2006...
Sverige är ett fantastiskt land. Ibland måste vi fråga de som kommit hit från andra länder eller som är födda i andra delar av världen för att förstå exakt hur fantastsikt det är.
Det finns så mycket med Sverige som är enastående och briljant. Det finns väldigt mycket i den svenska folksjälen som jag högaktar och tycker om. Ofta är det allting annat än det som billig vulgär media pumpar ut som folklighet, det som ytligheten VILL att vi ska tycka är folkligt är ofta barta plumpt, slappt och uselt. Som sandaler i plast, billig fylla, kräks på skorna och Travguiden som höjden av litterär ambition...
Gå inte på den bluffen.
Ni vet hela den där värdelösa Allsång på Skansen-grejen, eller packade hemmafruar i smutsiga träningsbyxor som reser till Ullared och handlar billig duschtvål för tjugofemtusen och där den överviktige maken sitter på en trasig pinnstol och krökar högröd i ansiktet och skrockar förmätet...
Allt det där har ingenting med Sverige att göra, som jag ser det...
För mig är Sverige de långa avstånden, skogarna, sjöarna, dimman över vattnet, åkrarna, de glest belägna husen...
Människorna i de där husen som tålmodigt och utan stora rubriker krigar på med sina liv, som drar med handen över köksbordet och känner träets årsringar blandas med sina egna...
En kaffebryggare som puttrar, en katt som spinner, ett björkträd i vårskrud där vinden klättrar bland lövverket, en tafflig sandstrand vid en tafflig insjö, kottar och mariekex, saft i termos, handdukar, barr, myror, och de ljusa kvällarna, gågatan i Ludvika en bakfylle-tung söndag när man är tjugofem år och tror att livet är slut, en skilsmässa från helvetet som borde tvingat ner en på Systembolaget men istället skickar ut en i löprundan och upp på Västerbron där de förälskade får samsas med självmördarna om utrymmet, och det där är också Sverige, ensamheten, sorgen, de tysta orden som måste talas men som istället göms...
Jag älskar det karga svenska vemodet. Jag älskar Zlatans kaxighet. Jag älskar alla nya människor som kommit hit och som faktiskt insett att: "okej det här är kanske inte paradiset på jorden men det är Sverige och mycket är konstigt men det finns också något här som är väldigt vackert, som är storslaget, som är värt att kämpa för" och klockan 18 drar vårt lands ambassadörer på sig den där gula tröjan och springer ut i en av de största turneringarna som världen känner och det är okej att komma upp ur känslokällaren nu, det är okej att få knotter över hela kroppen, det är okej att få skryta med sin kärlek till sitt land, till sina vänner, till allt det man väljer att skyffla ner i det vi kallar Sverige. För Sverige är sin historia och Sverige är vad vi gör det till dag.
Båda dessa representerar landslaget ikväll, både vår historia och vår framtid.
Det är ALLAS VÅRT SVERIGE. Det är vad Sverige är för dig. Och vad Sverige är för mig. Allt detta under samma flagga. Allt detta i elva ambassadörers händer och fötter...
Det är stort.
Nu kan festen börja.
Forza Svezia.
