Detta med heder...
En man bör äga en kostym.
Därför att en man kommer att besöka Rom. Och i Rom bär man kostym. Man gör det för att visa respekt för stadens skönhet, för civilisationens vagga, för konsten, för Caravaggio, för kyrkorna och torgen, för ljuset, det gudomligt poetiska. Man bär kostym för att visa sin vördnad för genier och vanligt folk som gått före och som alla, alltid, ansträngde sig till det yttersta för att visa sig själva värdiga sina liv, sin konst, sin vardag, sin längtan.
I tysk press talas det mycket om heder och det skrivs raljerande krönikor om pizzabagare och strandraggare. Det var exakt samma sak sommaren 2006 när Italien skulle möta Tyskland i semifinal i just Tyskland... Det piskades upp en rätt otäck stämning. Det bor många italienare i Tyskland och ni kan ju tänka er deras glädje när Italien sedan vann den matchen med 2-0 efter två klassiska, sagolika och historiska mål av Fabio Grosso och Alessandro Del Piero.
De här nya tyska artiklarna fick mig osökt att tänka lite runt detta med heder.
Heder, mina vänner, handlar inte om att ha vapen innanför brallorna, eller röra sig packad med skjortan utanför brallorna och kissfläck vid gylfen i sicksack på Stureplan som en idiot. Ej heller handlar heder om köra runt i dyra bilar, att slå sina medmänniskor på käften.
Heder är rena kalsonger under kostymbyxorna.
Heder är att njuta av det poetiska ljuset i Rom, att knäppa översta knappen i skjortan och rätta till slipsen innan man åker upp i Peterkyrkans kupol.
Heder är att göra gott också när ingen ser på, när ingen hör. Heder är att drabbas av solen, av konstens villkor, av det meningslösa och just därför oerhört värdefulla i att bara vara här. Man är artig. Man öppnar dörren åt en man med Tysklands-tröja.. Man gör det därför att man är en del av den här civilisationen, man är en människa två tusen år senare och det vore ju stor skam och vansinnigt om vi inte skulle ha lärt oss något sedan romarna gick runt här och byggde sina palats, tempel och Phanteon.
Heder, mina vänner, handlar inte om att ha vapen innanför brallorna, eller röra sig packad med skjortan utanför brallorna och kissfläck vid gylfen i sicksack på Stureplan som en idiot. Ej heller handlar heder om köra runt i dyra bilar, att slå sina medmänniskor på käften.
Heder är rena kalsonger under kostymbyxorna.
Heder är att njuta av det poetiska ljuset i Rom, att knäppa översta knappen i skjortan och rätta till slipsen innan man åker upp i Peterkyrkans kupol.
Heder är att göra gott också när ingen ser på, när ingen hör. Heder är att drabbas av solen, av konstens villkor, av det meningslösa och just därför oerhört värdefulla i att bara vara här. Man är artig. Man öppnar dörren åt en man med Tysklands-tröja.. Man gör det därför att man är en del av den här civilisationen, man är en människa två tusen år senare och det vore ju stor skam och vansinnigt om vi inte skulle ha lärt oss något sedan romarna gick runt här och byggde sina palats, tempel och Phanteon.
Det vore synd och skam om vi föll tillbaka in i en regression, en mänsklig tillbakagång. Vi kan bättre. Vi kan bäst. Vi kan hålla huvudet högt också här hemma i Sverige. Vi kan vi också!
Fabio Grosso har precis, efter en övernaturlig passning av Andrea Pirlo på bilden, gjort 1-0 mot Tyskland två minuter före straffläggningen i förlängningen under semifinalen i VM 2006...
